18:e December
Målmedvetenhet
Jag minns en SO-lektion på högstadiet då vi fick höra på en man som kommit till Sverige som flykting. Vi var en liten klass, så vi tog våra stolar och satte oss i en ring tillsammans med den här mannen medan han berättade om sitt liv och resan från sitt hemland till Sverige. Han hade syskon som också kommit till Sverige på grund av att de varit tvungna att fly. Kanske hade de fått fly från uttryckta dödshot, kanske på grund av krig, religion, politik eller fattigdom. Jag minns faktiskt inte. Men jag förstår att man inte flyr när det inte finns anledning till det. Även om jag knappt minns några detaljer om det han berättade så sa han en sak som jag burit med mig sedan den dagen då han satt i vårt klassrum. När han hade kommit till Sverige hade han lärt sig det svenska språket, skaffat sig en utbildning och arbete. “Man bestämmer sig för ett mål, och sen kör man”, sa han. De orden var verklighet för honom.
Jag minns att jag inte kunde dölja min iver när han sa de orden, egentligen ville jag nog bara ropa ett högt och ljudligt “Amen” och det kanske var just vad mina ögon gjorde. Jag minns att min lärare mötte min blick och log mot mig. När jag kom hem skrev jag hans ord på ett papper som hängde på min garderob där jag samlade på citat. Hans berättelse var inspirerande: även om lidandet är närvarande i allra högsta grad så finns det hopp. Lidandet behöver inte ta makten över oss. Sådana berättelser behöver vi sprida, vi behöver berätta dem för oss själva och vi behöver berätta dem för andra. Livet kan vara likt en skärseld, det kan vara ett rent helvete. Men det behöver inte sluta där. Vi kan målmedvetet ta makten över våra egna liv.
