Min vanföreställning

Ibland finner jag mig i centrum av en vanföreställning,
Vanföreställningen om att

någon
gång
bli
klar.
Då jag nått alla insikter och kan kalla mig vis.
Då jag kan titulera mig som än det ena
än det andra.

Och jag kan gräma mig över tiden som det tar.
Ja, tiden som det tar för att bli klar.
Och brådskan kan smyga sig in i mitt bröst,
för en dag ska jag förlora min tid, förlora min röst.

Åh, vad lång tid det tar.
Lång tid innan jag blir klar.

Så påminns jag om att det är min vanföreställning
som fångat mig i sitt grepp.
Då minns jag att jag är människa,
för alltid i process.
Visst vill jag nå framåt, men utan krav.
Jag vill bli visare för varje dag.

Ja, när allt kommer omkring…
så vill jag aldrig bli klar.