Påsk

Jag satt vid matbordet på förskolan. Vid den tiden vikarierade jag där. Mitt emot mig satte sig en glad tjej med blont, nästan vitt, hår. Hon tittade på mig och såg fundersam ut.
“Varför har du ett kors på ditt halsband? De finns ju på kyrkogårdar”.
Det måste i flickans ögon ha varit en närmast makaber sak att ha ett kors till smycke, som om jag gillade döden.

Korset är symbolen för den kristna tron. I det ryms både människans hat och Guds kärlek, det rymmer människans död och Guds liv. Den rymmer plåga och den rymmer tröst. Den rymmer människans förtvivlade förlust och Guds gudomliga seger. När jag håller ett kors i min hand håller jag inte främst människans hat, död, plåga och förlust utan snarare Guds kärlek, liv, tröst och seger. För många är påsken mestadels en skön ledighet, det är den för mig också. Men den rymmer också något djupare. Jag vet att vad jag än går igenom så går min skapare med mig. Det är en glad påsk.