Skymd sikt

Acceptans släpper hoppet om det vi önskar. En relation vi önskat hitta tillbaka till, en dröm vi ville uppnå, en förlorad barndom, det liv vi ville leva eller kanske den person vi alltid önskat vara. Ibland är det vi önskar allra mest inte möjligt. Vi kan stånga oss blodiga för det vi önskar utan att komma någonstans. Och när det är så, när vi har gjort allt i vår makt för att uppnå det vi ville men inte klarade av, det är då vi behöver möta den.
Den smärtsamma acceptansen. Där möter du också sorgen. Det kommer inte att bli som du ville. Såren som kampen har orsakat är egentligen bara symptom på det större såret inom dig. Det som fått dig att överhuvudtaget utkämpa kampen. Såren är blödande bevis för hur viktigt det var för dig. Att försonas med någon, att rätta till det som gick förlorat när du var barn eller att vara något eller någon speciell.
Men ur acceptansen växer också något nytt. Den släpper taget om det som varit, men bär hoppet om det nya som ska bli. Förmodligen blir det inte vad du hade i sikte. Ty, din sikt var skymd av din längtan. Acceptansen kan leda in ditt liv på nya vägar. Till något starkare, fortfarande sårad, men också mycket klokare.
Stå inte längre med huvudet böjt i din stångande kamp, lyft blicken och överlev. Inte i förnekelse av det som gör ont, utan i acceptansen av det. Låt inte dina sår äga dig, äg dina sår.